[Fredrik Sagström]

Hej!

Har någon av er stött på patrull i något projekt där ni rekommenderat “inkapsling” av skador, mikrobiella och/eller emissioner (kloranisoler/PAH), med spärrskikt alternativt en mekaniskt ventilerad konstruktion? Om så, har diskussionen handlat om förenlighet med BBR och Plan- och byggförordningen?

Eller jag kan formulera mig så här; hur tolkar ni BBR och Plan- och byggförordningen? Är inkapsling av en skada med spärrskikt alternativt en mekaniskt ventilerad konstruktion förenligt med BBR och Plan- och byggförordningen eller är slipning/materialbyte den enda metod “som gäller” vid mikrobiella skador samt materialbyte den enda metod som gäller vid emissioner från material?

 

[Anders Sjöberg]

Hej Fredrik,

Intressant frågeställning, jag har tidigare varit delaktig i arbetet och diskussionen att etablera spärrskikt som en åtgärdsmetod. Jag är nog inte helt uppdaterad, för jag inser inte direkt vilka textavsnitt i BBR respektive Plan- och byggförordningen som behöver tolkas. Kan någon beskriva?

Noterar att ordvalet “inkapsling” av skador har ett starkt signalvärde.

Som jag såg nyttan med spärrskikt så hindras alla kemiska ämnen i underliggande/bakomvarande konstruktion från att emittera till innemiljön. Tänker att om skiktet inte hindrar “allt” så är det “bara” ett bromsskikt, inte ett spärrskikt. Detta ställer höga krav på skarvar och anslutningar.

Åtgärd med spärrskikt bygger dock på att man ser avgång/emission av ämnen till inomhusmiljön som den harmfulla skadan, inte blotta förekomsten av dem i konstruktionen.

Det betyder i förlängningen att man kan acceptera (det är OK) att det skett en kemisk reaktion eller en påväxt i konstruktionen (så länge bärförmågan inte äventyras). Men att det inte accepteras (ej OK) att kemiska ämnen från denna påväxt eller reaktion tränger genom konstruktionen och emitterar till inomhusmiljön.

En (långsökt) liknelse kan vara att vi accepterar fukt i mark under en betongplatta. Men vi accepterar inte att markfukten tränger upp i betongplattan i sådan utsträckning att den riskerar skada golvbeläggning etc.

Konsekvensen av att inte acceptera förekomsten av markfukt (i marken) är orimligt stor, därför väljer vi istället att hindra den från att vandra upp och orsaka skada … dvs olägenheter.

Tanken var/är att ett spärrskikt kan användas för att hindra kemiska ämnen i konstruktionen från att vandra, emittera och orsaka skada … dvs olägenheter.

Men det går ju naturligtvis att se problematiken på andra sätt. Gamla käpphästar och avvägning mellan risk och nytta kan leda till att det är lämpligare med andra typer av lösningar.

/Anders Sjöberg

[Fredrik Sagström]

Tack för input Anders!

De aktuella delarna av Plan- och byggförordningen samt BBR som entreprenören i det projektet jag är inblandad i hängt upp sig på och menar inte är förenliga med “inkapsling” är följande:

Enligt 3 kap. 9 § i Plan- och byggförordningen ska ett byggnadsverk vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att det inte medför en oacceptabel risk för användarnas hygien eller hälsa, särskilt inte som en följd av

1. utsläpp av giftig gas,
2. förekomst av farliga partiklar eller gaser i luften,
3. farlig strålning
4. förorening eller förgiftning av vatten eller mark,
5. bristfällig hantering av avloppsvatten, rök eller fast eller flytande avfall, eller
6. förekomst av fukt i delar av byggnadsverket eller på ytor inom byggnadsverket.

I Boverkets byggregler avsnitt 6:51 anges att byggnader ska utformas så att fukt inte orsakar skador, lukt eller mikrobiell växt som kan påverka hygien eller hälsa.

 

Det är spännande och utmanande formuleringar som beroende på tolkning kan ställa till det vid renoveringar, framför att av äldre hus.

[Anders Sjöberg]

Hej Igen,

Jag tänker att det förekommer gott om argument för att INTE använda ett spärrskikt.

Exempelvis ett visst obehag och osäkerhet med att hantera risken att ett spärrskikt kan visa sig vara en “otillräcklig broms”, och att kemiska ämnena i konstruktionen fortsätter emittera i sådan utsträckning att de fördärvar inomhusmiljön. Den frågan behöver sannolikt tas upp och diskuteras så att risken, priset och nyttan balanseras.

Noterar att det får förekomma en ACCEPTABEL risk enligt text nedan.

Enligt 3 kap. 9 § i Plan- och byggförordningen ska ett byggnadsverk vara projekterat och utfört på ett sådant sätt att det inte medför en oacceptabel risk för användarnas hygien eller hälsa, särskilt inte som en följd av

1. utsläpp av giftig gas,

// Primära uppgiften hos ett spärrskikt är att förhindra emission (avgång/utsläpp) av harmfulla kemiska ämnen. I det fall ämnen i transporteras genom spärrskiktet så uppfyller det inte sin funktion som spärr, utan är enbart en broms (Bromsskikt).

Enligt min uppfattning är exempelvis cTrap inget spärrskikt, det är en fälla/sänka som fångar in och lagrar kemiska ämnen. cTrap har designats så att den ena duken (baksidan?) har en bromsande effekt på kemiska ämnen (förutom H2O) och kallas därför ibland för ett spärrskikt. Vilket jag anser att det inte uppfyller rimliga krav/definitioner för att vara.

Med det menar jag att cTrap är en unik produkt med unika egenskaper som med största sannolikt har stora användningsområden, men det är INTE ett spärrskikt. Det är något annat, en unik produkt!

2. förekomst av farliga partiklar eller gaser i luften,

// Se ovan, ett spärrskikt har som uppgift att förhindra emission av kemiska ämnen/gaser (från en källa/byggnadsdel) till inomhusmiljön.

3. farlig strålning

// Ett spärrskikt med metallfolie kan hindra radongas att avges och kan därför sägas förhindra eller åtminstone reducera (effekten) av farlig strålning.

4. förorening eller förgiftning av vatten eller mark,

// Ett spärrskikt kan i princip användas för att hindra emission/avgång av kemiska ämnen till vatten eller mark. Men i huvudsak används spärrskikt, i dessa sammanhang, för att förhindra emission/avgång till inomhusmiljön.

5. bristfällig hantering av avloppsvatten, rök eller fast eller flytande avfall, eller

// N/a

6. förekomst av fukt i delar av byggnadsverket eller på ytor inom byggnadsverket.

// Sannolikt avses det i texten “skadlig fukt”, eller fukt i så höga nivåer att den påverkar (skadar) konstruktionen negativt.

Tänker att skada antingen handlar om “Byggnadens Bärförmåga och Beständighet” eller om “Användarnas Hygien eller Hälsa” i dessa sammanhang. Fukt som inte påverkar detta kan väl knappast ses som skadlig, eller?

————————————-

Och då känner jag att vi är tillbaka där jag började i går. Ställningstagandet om man kan tillåta hög fuktnivå och förekomst av kemiska ämnen i en konstruktion eller inte.

– Är det blotta förekomsten av fukt och kemiska ämnen, i konstruktionen, som är skadan?

– Är det vid negativ påverkan av Byggnadens Beständighet eller Användarnas Hälsa som skada föreligger?

– Hur väger man risk mot nytta (ekonomi)?

[Anders Sjöberg]

Någon vecka efter jag skrev mitt förra inlägg, se ovan, blev jag uppringd av en av aktörerna i denna frågeställning.

Om jag förstod det rätt så handlar det om mögeldoft från en syll (träregelvägg). Tanken var att sätta spärrskikt på golv (och vägg??) för att “kapsla in” lukt etc.

Jag avrådde från spärrskikt i detta fall, eftersom lukten såklart kan sprida sig i regelväggen. Lufttäthet är aldrig helt tätt på grund av skarvar och anslutningar så det kommer sannolikt börja lukta igen om ett tag.

Tänker att den befintliga lösningen med spärrskikt är framtagna för kompakta konstruktioner.

Det går inte bara att applicera den på ihåliga konstruktioner med luftspalt (och luftrörelser). Man behöver i så fall förstå och hantera svårigheter och risker med spridningsvägar, skarvar och anslutningar etc …

[Peter Brander]

Mer 6:951 och framförallt 6:952 som kan användas vid en skada.
Men 6:952 är tydlig med att att inkapsling bara är en åtgärd om det inte går att sanera bra på annat sätt.
6:52 handlar om att en skada inte ska uppstå från början.
Passus att det ofta är helt annan reglering som miljöbalken som styr i drift vid en skada.

[Författare]

Inlägg